Inspireras av det positiva!

Alla har vi våra "ups and downs". Det gäller att fundera över vad som egentligen är negativt när man har en svacka och sedan plocka fram varenda grej som är bra, även det minsta lilla. Dessa små halmstrån kan hjälpa en att komma ur den där svackan kvickare än kvick, man måste bara låta känslorna komma fram ordentligt innan man kan vända på dessa.

Jag brukar få höra att jag är irriterande aktiv och jämt hittar på nya "dumheter" i form av projekt och idéer. Men det är för att jag blir så inspirerad av sådant andra gör så jag kan helt enkelt inte låta bli! Jag tycker själv att jag är väldigt företagsam av mig och jag har gått igenom många olika faser av företagande och business planning, som tyvärr bidrar till ännu fler idéer. ju mer jag lär mig från nya områden ju fler saker ploppar upp i mitt huvud. Varför inte kombinera detta? Varför inte testa på det här viset?

Som den där gången jag hade bestämt mig för att köra på "min grej" som har legat och bubblat i bakhuvudet i så många år. Hade jag inte snubblat på målsnöret, tja vem vet vart jag hade befunnit mig idag? Antingen hade jag gjort det jag helst velat göra då eller så hade jag varit i total ekonomisk bankrutt. Men det är just själva vägen till målet man har som man lär sig otroligt mycket av.

Det fanns nog inte en person som trodde att jag skulle ta mig alla de stegen på min väg som jag gjorde då, trots att det tog mig 5 år så stod jag på mig, diskuterade med politiker, kommunfolk och andra företagare för att dra igång "min dröm".
Ingen trodde att jag, bara med vikariatjobb, inget sparat (hur hinner man det när man är 22år och lägger alla pengar på hästarna?!) men med en bombsäker affärsplan, kunde få ett lån för att förvärva en fastighet!
Att lånet i sig inte räckte för att budgivningen inte blev som förutsett, det är sådant man inte kan påverka. Trots att man kände sig helt förstört, när alla planer man haft under så lång tid försvann i en handomvändning, kunde jag inte låta bli att tänka: "Det var ju riktigt bra gjort ändå!"
Nämligen att veta vilka strängar man ska dra i, vem man ska kontakta och hur man får gehör trots att man fått ett klart nej flertalet gånger. Jag har växt som person under hela den processen och kommer att ha nytta av detta under hela mitt liv, för så småningom ska jag få en ny dröm (den kanske redan har börjat gro) som är sådär omfattande och som kommer att bli av hela vägen!

Första gången jag nämnde idén för "ansvariga" på kommunen var jag 18 år gammal. När de frågade vem jag var, vad jag ville och hur gammal jag var- då la personen ifråga helt enkelt på luren i örat på mig! Det var alltså en person som jobbade på kommunen då (vet ej om den är kvar idag). Mer oförskämt bemötande och ungdomsförtryckande inställning kan man nog leta efter! När jag tjatade på tills någon lyssnade på mig (tack M.!) så var jag helt plötsligt 21 år gammal. Tänk vad mycket lättare det är att prata med "de vuxna" när man har mognat och vet hur man står på sig genom en diskussion som man vet att man har kontroll över.

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om detta, men jag vill inte tråka ut läsarna...
Kort och gott: Stå på dig om du har något du verkligen tror på! Det kanske tar några år att komma till mål, men vägen i sig är en del av målet!
Låt inte motgångarna stoppar dig, de gör dig bara starkare!