Kommer man någonsin att göra verklighet av sina drömmar?
Det finns alltid det där man strävar efter, och jag trodde att min dröm hade gått totalt i kras förra året och det fanns ett tag där jag inte hade några som helst framtidsplaner, tro det eller ej.
Nu har det verkligen vänt! Att den där drömmen man haft i så många år inte blev sanning gjorde nog att jag strukturerat om mitt tänk helt och hållet. Är man företagsam och intresserad så går nog det mesta, även om man måste vänta ytterligare några år.
Mitt nya "lilla" drömprojekt kommer nog dröja ett bra tag till men det känns som om jag har lagt första grunden. Att man är ung hingstägare med en toppen häst underlättar delvis. Vore man gjord av pengar skulle man komma så mycket längre, men det problemet har väl inte bara jag.
När jag är klar med universitetet får vi se om jag hänger dit ett extra år för kandidatexamen eller någon annan extra-utbildning, såvida jag inte hittar det där drömjobbet.
Jag tror mig ha en rätt bra plan ändå, tråkigt bara när man har en så häst ointresserad sambo så man inte kan bolla ideerna på hemmaplan...
Du får bolla idéerna med mig! :-D
SvaraRaderaHeh, då hinner du inte med ditt jobb längre kan jag lova ;)
SvaraRaderaHar du msn förresten? Vi kan ju inte hålla på att maila fram och tillbaks hela livet!
Jo, jag har msn, men jag är typ aldrig där. Du får maila och säga till mig att logga in. ;-)
SvaraRaderahaha okej, men kan köra genom facebook, det verkar vara mer flitigt använt ;)
SvaraRaderaDu kan få låna min :)
SvaraRaderaHan är ju inte direkt intresserad men han älskar djur och tycker om att pyssla med dem. Nu när jag är sjuk så är han på gården och renoverar och han har dels tagit på Leja regntäcket som hon lyckats ta av sig(det är iofs inte regn nu...) och gett dem mat :)
Han är iaf bra att bolla med. Jag har också mina planer men man har ju lärt sig att man tyvärr inte kan berätta dem för vem som helst...det finns alltför många som bara skrattar eller inte alls bryr sig. Men har man bara tro på sig själv så kan man komma långt...det är visserligen det som saknas hos mig ibland. Men jag ger inte upp! :)
I vårat stall trivdes jag ypperligt bra men ibland fick jag tyvärr den där känslan av vissa att man inte var lika bra och aldrig skulle upnå något...det är inte sånt man behöver när man har mål och vet att det kommer krävas mkt för att uppnå dem. Så några få men hjälpsamma och optimistiska men ändå realistiska människor och en jävlaranamma är receptet :)
Tror jag iaf...haha