Varför skynda?

Jag har fått klartecken att jag får börja rida snart om jag mår bra med alla rörelser. Man är ju inte som vanligt efter barnafödsel men nu ska vi ta tag i träningen först.
Jag har ingen brådska, Argus ska gå 3årstest för ponny i år, ridningen kan vi vänta med ytterligare, han är ändå skrittad och travat korta sträckor och riden i skogen, först ska han musklas!

Träningen bygger väl i första hand på att jag ska komma igång själv och få bort graviditetsvikten (och lite extra skadar ju inte), under tiden ska Argus tömköras, löshoppas och löstränas för att bygga kondition och ryggmuskler. Skulle vår dressyrsadel mot förväntan fortfarande passa honom så blir det kanske någon enstaka skogsrunda, men jag vill förbereda honom bättre från marken innan vi sätter igång med allvarlig ridning.



Han är ändå bara 3år gammal och en mycket klok hstgubbe sa en gång:
"Det hästen inte kan i töm kan den inte heller under ryttare, och den lär sig lättare utan en extravikt att konka runt på."
Så sant så.

Argus måste bli starkare i sina galoppfattningar, gör han de enklare skolorna bra och i god form utan att stressa iväg så kan vi börja leta ny sadel och sedan ridutbildningen.



Jag var så nöjd med honom innan han åkte till Skåne, från att knappt orka fatta galopp på en stor volt och hålla tempot så kunde han fatta galopp från skritt i kapson och lina, självbärig utan att man behöver använda bett och tvång, han höll galoppen i några varv och saktade av till halt på röstkommando. Det gör han även lös kan jag tillägga. Nu ska vi börja från början lite smått igen i höst och se vad som finns kvar.
Måste jag upprepa hur viktigt det är att lägga en stadig grund, till ALLA hästar oavsett ras, kön och mål?