Att vara besviken på sig själv

Då vart det ännu en sådan gång som man kunnat sparka sig själv där bak. Hästen är det inget fel på, det är matte som tar saker och ting i fel ordning.
Istället för att ta Argus i kapson med lina och kontrollera hur mycket han kommer ihåg från i våras så blev det tömkörning med träns (efter att jag kontrollerat att mjölktänderna som satt kvar i våras trillat ut, vilket de hade) och gjord.

Argus var pigg och skötte sig bra, stimmade inget och traskade på, men att svänga hade han glömt. Jag klantade till det och istället för att svänga honom "med kroppen" och tydliga ljudsignal så började han och jag en dragkamp- absolut det sista jag ville. Att dra emot resulterar i ännu mer dragande från hästens sida och då blir det ingen positiv läreffekt utan bara bråk.
En halvtimme blev det lite diskussion om halt och svängande i skritt och trav och till slut gick det fint att ha honom på volt igen enbart med hjälp av min position och med lagom kontakt med töm.

Vi avslutade med skritt ute på vägen där han testade om han kunde gå i diket och äta istället (det kunde han inte!). Argus försökte även på banan tidigare att äta så fort han gick på spåret då det växte smaskigt gott gräs under staketet. Måste jag nämna att matte röt till och han minsann fick gå framåt?

Hur som helst, halterna ute på enbart kommando hade han också förträngt på hemvägen, så det blev upprepande halter med massor beröm, den sista som gick direkt på halt-kommando blev tillräcklig bra för att han fick lång töm och gå ifred resten av vägen.

Nu måste jag ta mig själv i örat och börja ett steg innan så vi kommer dit vi var innan han åkte. Kapson, lösträning och röstträning blir A och O, sedan tar vi nästa steg.

Lite överbyggt är herrn också men däremot har han fått tillbaka sin matlust och redan lagt på sig lite om magen.