Hovslagare

Dags för sista verkning innan Argus åker till Skåne. Fanns inte mycket att ta men nu är de jämna och fina iaf. Även den vänstar bakhoven som hade en tendens att bli sliten på utsidan men inte insidan, efter 3 verkningar är det i princip borta :)

För att Argus skulle orka stå still under verkningen idag (vi har övat på det där med att hålla upp fussingarna lääänge och med mig är han snäll i 90% och orkar stå kvar, samt har tränat på att stretcha osv) så longerade jag lite i grimma innan så han fick bocka av sig, han hade trots allt lite överskottsenergi så tidigt på morgonen efter en natt i boxen och en kort frukost ute.
Snäll är han min lilla gula nöt, vill inte byta mot nån annan häst i världen just nu!

Har massvis med filmer som ligger och väntar på att redigeras men INGEt blir ju av när program försvinner från datorn när den installerats om och när man inte har koll på hur man gör :P

Nåja, det kommer väl så småningom ut på hans sida också ( www.argusfro.se ).

Ja annars har jag roat mig med att hänga in grankvistar i hans box, ströa rent idag med spån och halm så sysselsättning har han verkligen nu under sin boxvistelse över natt.
I förrgår var vi ute och gick en längre långsam promenad (halkigt fortfarande) och Argus tyckte det var dags för lite bus när vi kommit förbi vår vanliga vändpunkt. Då blev det fart i pållen och han slängde fram ett framben och vred på nacken och skulle klättra i snöhögen vid sidan av vägen! Han är för rolig, så länge han har koll på vart han har mig får han väl leka av ig när vi är ute, men han får inte glömma bort sig. Vilket han inte gjorde!
Mötte bilar och traktorer och han är en ängel att ha med sig, trots att jag blir nervös när jättetraktorerna inte saktar ner sådär jättemycket när de passerar oss.

Tänkte han skulle få busa lite på banan, stängde grinden och stod kvar där så han inte kunde putta upp den, men efter att han hade rullat sig och myst till det en stund så kom han på att det faktiskt gick hästar i hagen intill banan och att staketet inte var sådär förskräckligt högt med all fasttrampat snö...
Så Argus var ju prompt tvungen att visa hingstnacken och visa upp sig, samt tryckte lite testande mot staketet och reste sig i en fin levad- för att häva sig över staketet- men fattade hur arg jag blev när han fick en snöboll i huvudet så han vände bort och kom traskandes mot mig istället.

Ibland undrar jag när han ska börjar tjaffsa, allt har gått som himla bra och han jobbar så fint och lätt så jag inte kan begära ett dugg mer av honom!

Nuförtiden skrittar vi av på vägen efter en bus- eller longeringsstund, men eftersom det är halt, jag är tjock och inte särskild rörlig samt har kass balans när magen och röva drar en mot marken hela tiden (:P) så jag har börjat gå bredvid argus och hålla mig i manken/ över hans rygg istället för att gå framför. Tappar jag fotfästet där så har jag ett mycket bra grepp och står kvar på fötterna. Argus tycker det är helt okej och stannar snällt på kommando och väntar på mig, och då behöver jag inte ens nudda grimskaftet/ linan.
Måste jag nämna det en gång till, min häst är underbar?! Han gör det så lätt att vara gravid unghingstägare...