Igår hade han fått stora grenar/ träd av asp, både i hagen och några sma i boxen, de var uppätna helt och hållet nästan idag! Kul hade han haft, syntes massor roliga spår i hagen där han hade släpat den största grenen och liksom vevat runt som en dåre. Eftersom tänderna kliar så dant så har han äntligen kunnat klia sig på annat än mattes arm (strängt förbjudet!).
Började med att borsta bort så mkt löspäls som gick men efter en kvart orkade armarna inte o pälsen slutade inte fälla än... Så man får ta lite i taget som vanligt. Fick ett knäppryck när jag såg hur fint såret hade läkt (ligger ju precis i kanten där sadeln slutar, så ingen vikt på själva ärret), slängde på sadel och träns och vi begav oss ut på en premiär ridtur för i år! Sedan vilan slutade har Argus ju bara longerats och suttits på en gång barbacka.
Sadeln ligger fortfarande bra, han är ju inte fet den lille räkan. Jag kom upp också, trots mage o alla tjocka kläder, och det kändes bara som ren lycka att kunna rida på denna underbara häst!
Skrittade en kvart på banan, testade halter med röst och vikt och tvärnitandet fungerade verkligen! Äntligen har träningen fallit på plats, inget slit med tyglarna eller drag i munnen behövs och så ska det vara.
Svänga på diagonalen är däremot nytt och ovant och då drar Argus lite över bogen, men med tanke på att vi aldrig har tränat ridvägar så är det helt tillåtet. Fortfarande ligger fokus på att rida med vikt och skänkel, tygeln ligger löst och ger stöd om Argus vill, annars får han bära halsen fritt.
Vi avslutade passet med ett varv runt fältet där snön nådde Argus ända till magen :)
Stod lite i lätt sits för att underlätta ryggaktivitet och skrittade till vägen. Astor försvann i snön så han gick precis bakom oss i Argus fotspår.
Dags att bli vuxen lite grand innan damerna lockar i Skåne, lagom att träna grundläggande (ridning blir det dock inte så mkt) för att ta upp där igen i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar