12 december 2009

Kallblodsraser och betäckningskrisen

Senaste ridsport gör behovet av ytterligare ett inlägg nödvändigt.
Detta var ingen nyhet för de flesta i fjordkretsarna, att betäckningsstatistiken har sjunkti drastiskt, Habina har skrivit en del i sin blogg tidigare gällande detta (www.habina.blogg.se ). Nu finns det svart på vitt i ridsport, 2008 betäcktes 202 ston av rasen fjordhäst, 2009 enbart 122. Mykletind hade de flesta ston, 16 stycken, samtidigt som hela 18 licensierade fjordhingstar tydligen inte betäckte ett enda sto.

Vad är orsaken? Vad ska man göra åt detta?
Alla hingstar kan inte få likamycket ston och tydligen är det hingstar med udda blod som får mest att göra, då stoägarna vill passa på att betäcka så länge blodet finns tillgänglit. Mycket förståligt och sunt förnuft, men vi måste bredda avelsbasen känns det som, få mer utländskt blod och bevara de sällsynta stammarna.

Nu har inte ett av de senaste inläggen handlat om min egna hingst Argus, men jag måste nämna det ytterligare en gång att jag inte har skaffat honom som avelshingst i första hand utan som tävlingshäst. Vem kunde drömma om att han skulle bli godkänd med 41 poäng och få möjlighet att användas i aveln. Jag är inte så naiv så jag tror att hans härstamning underlättar för honom, det är en mycketbra stam med toppenhästar rakt igenom, men som det mesta i Sverige mycket vanligt.
Att han har en stjärn verkar störa extra många, och jag förstår fortfarande inte hur ett vitt tecken kan göra saker och ting helt omöjliga. Rasvisa krav internationellt hit eller dit, det är INTE färgen jag rider på.

Som sagt, han är avelshingst så länge någon vill använda honom och jag kommer i första hand att satsa på att meritera honom och få honom som en användbar allroundtalang som han verkar vara i grund och botten.

Men varför kan vi inte underlätta för de andra hingstarna som är mycket väl värda att betäckas med också, varför ska siffrorna sjunka varje år? Man behöver inte vara raketforskare för att fatta att en negativ trend har funnits längre än de senaste 5 åren.

3 kommentarer:

  1. Jag gillar uttrycket "jag rider inte på färgen" för det är så sant som det är sagt! ☺ Om folk vill stirra sig blinda på färger, så bara låt dem! Själv hade jag inte tvekat att betäcka varken sto eller hingst med stjärn om jag skulle vilja. Jag tvekar inte heller att betäcka ett sto med Charlie den dagen jag behöver en "påläggskalv".
    Jag tycker att du har väldigt sunda åsikter Janina!

    SvaraRadera
  2. Vad roligt att du kommit igång igen med bloggen.
    Du anar väl också var jag står i frågan angående vita tecken då Orvar har lite vitt i pannan. Inte är han någon sämre häst för det!
    Längtar tills jag kan börja jobba ordentligt med honom. Det är lite tungt nu i vecka 40 +4 =).

    SvaraRadera
  3. Haha ja, dessa vita tecken kan man blankt strunta i, så länge ingen kan ge mig ett forskningsresultat eller iaf en omfattande studie som visar ärftligheten i detalj så kommer jag verkligen inte bry mig. Även om det är ärftligt, vad betyder ett tecken på fel ställe för användbarheten?

    Vad roligt att inte bara jag är på väg o bli tung, vi har precis hamnat i vecka 20 o ska på ultraljud, så spännande det med! Träna kan man senare, det är inte det som räknas i 2årsåldern...

    SvaraRadera